Dag två av mitt twitterexperiment och samtidigt är det måndag efter en långhelg. Dessutom är det studiedag med hela skolans personalgrupp. Det är svårt att riktigt säga vilka om några effekter experimentet har haft hittills. Om något så har det fått mig att tänka noggrannare på vad jag vill prata om med mitt twitterfölje. Efter fler än 21 000 tweets är jag van att dela allt möjligt. Ett frö till en tanke kan via twitter bli något riktigt bra som jag och andra kan dra nytta av. Men inte nu. Så frågan är: Vad ska jag välja att fokusera min dag på? Min spontana tanke är att jag vill svara på Nicklas kommentar om att experimentet skulle försvåra förmågan att föra dialog. Det kliar i mina fingrar att svara honom. Jag har en tanke på det och det är rent av onaturligt att inte dela den med honom. Men. När jag tänkt ett varv till så landar jag i att det inte är dagens viktigaste grej. Det är inte det som jag vill dela med mina följare. Istället blir det den här observationen efter dagens studiedag.
Studiedag i maj. Ingen bedömningsångest. Istället kollegor fyllda av längtan till nästa år och kommande gemensamma stordåd. Det glädjer mig.
— Jacob Möllstam (@jacobmollstam) May 18, 2015
Utan att bryta ner tweeten i beståndsdelar så slår det mig i efterhand att det känns viktigt att dela något positivt. Något som inte blev som jag trodde. En positiv överraskning för mig som jag hoppas ska överraska de lärare som jag har i mitt nätverk. Kanske är det ett resultat av att verka i och twittra om en verksamhet som är både offentlig, mytomspunnen, svartmålad och ofta underskattad som gör att positiva överraskningar känns viktiga att dela? Kanske är det en mänsklig grej att vilja dela sånt som påverkar en själv mer? Vad vet jag…
Kommentera