Sedan en tid tillbaka har jag en projekt igång med en av mina lärarstudenter. Jag är ute efter att lära honom något som kanske inte står i kursplanerna på lärarutbildningen men som jag verkligen vill förmedla. Jag har funderat noggrant på hur jag ska lära honom det och landade till sist i att inte säga något utan låta honom upptäcka det. Det handlar om värdet av undervisningsrelationer.
En av mina elever, som ju också är hans elever, har en förkärlek för ordvitsar. Av en slump har jag sett att det är ett intresse jag delar. Så på omvägar har jag fått min elev att börja hitta på ordvitsar att ställa till min elev. Av någon anledning går de via mejl, med mig som mellanhand. Det är en okej start. Jag märker att de båda uppskattar det som händer. Jag märker att det gör min student till en bättre lärare. Förhoppningsvis ser han det också.
Min plan är att hålla på och förmedla deras kommunikation för att sedan förmå honom att ta steget över till att själv interagera med våra gemensamma elever genom de kanaler som vi i arbetslaget har etablerat.
