Barnbarnen

En grådaskig decembertorsdag går jag över skolgården på jakt efter något som jag inte längre minns vad det var. Plötsligt blir jag påropad av ett gäng flickor i sexårsåldern som sitter på ett skjul och spanar ut över skolgården.

Elever: Killförken! Kom! Kom fort! Foooooooooortare!
Jag (som ”ääääääntligen” kommer fram till skjulet): Japp!
Elever: Vi behöver din hjälp…
Jag: Är det något med er spaning?
Den ena eleven (tveksamt) Nej…. inte precis…
Jag: Okej, vad kan jag göra för er?
En annan elev: Jo, vi har glömt bort vad ett barnbarn är. Vet du något om det?

Detta visade sig bli ingången till ett mycket givande samtal.