Sista dagen innan semestern

Plötsligt händer det. Eller tja, så värst plötsligt är det inte. Varje år är det egentligen likadant. På skolavslutningen präglas allting av avsked. I alla fall de år då en har elever som slutar. I år har jag för första gången i mitt lärarliv släppt alla mina mentorselever samtidigt. Kvar finns en lärarutbildad, kommunanställd person utan elever. ”Gills det som en riktig lärare?” var en tanke som jag inte kunde får ur mitt huvud. Drygt tio dagar passerade utan att något förändrades. Samma tanke satt fast i mitt huvud konstant under den tiden. Fram till igår, när jag gjorde sista arbetsdagen innan sommarlovet. I sista stund inträffade något som bröt mitt tankemönster. Något som hjälpte mig att byta till ett framåtsyftande fokus.

Det är lite larvigt men ändå. När skolan fick en leverans av nya möbler, bland annat till det klassrum som jag till hösten ska dela med min musiklärarkollega så kunde jag för första gången se hösten. Så klart har tio dagar av planering och överlämningar hjälpt mig att gå från en tillvaro där det inte alls är klart vilka jag till hösten arbetar med till att ha en tydlig bild. Men det var möblerna som gjorde det. Ett dryg timma med att provmöblera var allt som behövdes.