Det är lunch och jag (som brukar alternera bord för att hinna lunchprata med de flesta eleverna minst en gång varje vecka) har plats bredvid en pojke i sexårsåldern. Trots att vi har jobbat ihop i närmare en termin har vi inte lärt känna varandra fullt så bra som jag hade velat. Vilket jag idag blev uppmärksammad på när han berättade om kattungarna jag inte visste fanns.
Jag: Oh, berätta mer!
Han: Vill du veta vilka mer smådjur jag har där hemma?
Jag: Absolut!
Han: Fyra kattungar, två katter, en lillasyster, en sköldpadda. Och som familjen så klart!
Det säger något om hans inställning till den lilla krabaten som då och då kommer förbi och tittar runt i klassrummet med stora ögon.
