Det som hände på vägen till jobbet

Det är tisdag morgon och jag har precis börjat den dagliga odysséen som är min dagliga pendling. Ärligt talat känner jag mig inte helt motiverad att börja jobba igen, det fattas något. (Kanske beror det på en kombination av min näst intill obefintliga sommarledighet och helgens festivalande i ett soligt (!) Göteborg.)

Hur som helst fann jag det jag letade efter, mitt under pendlingen, i dagens Metro. På insändarsidan hittade jag ett litet men ack så genialt förslag på hur vi ska lösa en del av klimatproblemen: att handeln börjar fråga kunderna om kvitto INNAN det skrivs ut.

Förslaget kommer ifrån ”Nathalie, 12 år”. Nu kanske inte världen blir en avsevärt lyckligare plats om vi får ett par färre kvitton att kasta innan vi ens läst dem. men fundera en stund på vad som ligger bakom artiklen:
Någon har inspirerat en ung miljöaktivist, som i sin tur har valt ut ett konkret exempel på ett abstrakt problem.
Hon har valt ut argument som kan få andra att hålla med.
Hon har formulerat sin ståndpunkt (med en tydlighet som saknas hos de flesta politiker).
Hon har tagit reda på hur man får insändare publicerade.
Det är bara ett urval av allt det förarbete som måste ligga bakom.

Och hur tas det emot? Jag har aldrig varit en stor anhängare av Metro. Men faktumet att de tar denna unga röst på allvar får mig att omvärdera min ståndpunkt. Blotta tanken på hur många andra barn som idag kan läsa dagens tidning och se att världen är tillgänglig för dem är svindlande.

Det är sånt jag vill göra den här terminen.