Ute ligger snön tung och inomhus samlas (återigen) en samling rastlösa sexåringar. Det är som upplagt för djupa diskussioner kring livets bekymmer.
Jag sitter och berättar folksagor från Afrika. Efter ett tag tar sagorna slut och skaran barn som jag har fångat i mitt våld gapar efter mer. I brist på annat fiskar jag mer av en slump upp en lapp ur min bakficka som annonserar kinesiska nyårets start. Efter ett par kommentarer om det humoristiska i att uppkalla ett år efter en gris lägger en av de mer uppmärksamma barnen märke till tecknena som kinserna kör med.
Flicka: Killfröken, vad står det?
Jag: Jag vet inte, det är inte ett alfabet jag förstår. (Pedagogvarning på gång…) Förstår du något av det här?
Flicka: Nej, inte precis. Men jag gissar att det står något om en gris. (Smart tänkt.)
Kompis: Men alltså, Killfröken, KAN dom ens bkstäverna i det landet?
Flicka (hakar på sin kompis tankegång): Vet du, jag undrar vad barnen i det landet får lära sig i skolan egentligen…
Kompisen: Jag tror bara de har rast i skolan där…
En kommentar
tove
Posted on 2008-06-23 at 14:35hehe… vad gulligt 😉
Jag jobbar med att sälja premiepensioner… 😛
Och angående winnerbäck kan jag bara hålla med 😉