En mycet klok kollega i det andra arbetslaget (med elever i lågstadieålder) berättade för ett par dagar sedan att hon märkt på sina elever att de pratar mycket om valet. Trots att de inte har haft tema med fokus på valet. Efter grundliga studier (samtal vid frukostbordet med den egna dottern, som går på skolan) visade det sig bero på att de yngre eleverna hört talas om temat som deras faddrar arbetar med.
Så vad gör ett nyfiket barn som dyrkar sin fadder? Jo, hon går fram och frågar sin fadder på skolgården. (Som i sin tur mer än gärna berättar allt han lärt sig.) Sen härmar hon sin fadder.
Sagt och gjort: ett nytt pedagogiskt begrepp är myntat. Skolgårdslärande.
Kommentera