Dessa ungar!

Att äga sitt lärande

Jag har lagt märke till en sak om två av mina elever:

De är sju år gamla och är aldrig så kreativa som när jag planerar en lektion som INTE passar dem alls. Då brukar jag försöka tänka ut något annat lärorikt. Eftersom jag är trögtänkt brukar det sluta med att någon av dem kommer på ett eget förslag.

Nästan alltid är det något som de verkligen är intresserade av. Så jag brukar säga ja. Och då blir de så kreativa som de aldrig varit förr.

Ibland funderar jag på att sluta planera som jag gör och gå direkt till det kreativa. Får man göra så?

2 Comments

  1. Fröken Jo 2010-12-04 at 16:24

    Visst är det så! Det som man var så nervös över i början av lärarkarriären, att det man planerat så noga inte skulle passa! När man är trygg nog att våga släppa taget, då händer det grejer!

  2. Anne-marie Körling 2010-12-04 at 20:47

    Hej Killfröken. Jag tror visst du kan släppa din planering. Jag tänker i generella termer på undervisning och vad den bör innehålla för moment. Och då inkluderar jag elevernas medverkan. Och den ska vara stor. Så en alltför noggran planering hindrar eleverna. Däremot måste du relatera till kursplanerna. Och läroplanens demokratisyn. Den syns i ditt förhållningssätt. Må gott! A-M

Lämna ett svar till Fröken Jo

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

           

Sagan om Killfröken

Det är regnigt ute och min morgonpendling går åt skogen. Trekvart sen stövlar jag in på avdelningen mitt under frukosten. Jag möts av ett spann knähöga energiknippen som glatt meddelar att jag kommer försent.

Mitt i det psykadeliska kaoset står Lintott (tre år gammal) glatt: "Du är sen killfröken!".

Vips så är ett alterego fött.

Archives