Nu har jag varit ledig i tretton dagar. Nu får det räcka! Ja, det är mitt första riktiga lov som lärare. Och ja, det var skönt i början. Men nu vill jag bara tillbaka till jobbet. Tur att det bara är två dagar kvar nu…
(Det kanske säger något om kulturen på Svenska universitet och högskolor om jag efter fyra års studier glömt bort hur man kopplar av och är så kallat ”ledig”.)
Myndigheten för levande historia har fått en del kritik. Särskilt efter det att fokus flyttades från att informera om Förintelsen till att informera om alla brott mot mänskligheten. Efter en potentiellt felgenomtänkt utställning om Kambodja började folk prata om att Sverige (tillsammans med Ryssland) är ett av bara två länder i världen som ägnar sig åt statlig historieskrivning. Det är kanske inte helt okej.
Men myndighetens utställning om mångfald och människors behov/förmåga att dela upp folk i kategorier är faktiskt bra. I alla fall vad jag kan se. Jag har (ännu) inte haft tillfälle att använda mig av den i min undervisning. Men det känns lovande. Kan ni, kära lärarvänner, hitta några brister?
Kommentera