Språklig korrigering

Häromdagen blev jag språkligt rättad på jobbet. Av en sexåring.
Det var en inte allt för stolt stund för mig som aspirerande språkpolis.

Det var i torsdags runt lunch. Jag var på väg över skolgården när jag träffade Språkliga Sexåringen och hennes ena bästis.

Språkliga Sexåringen: Killfröken!
Jag (byter riktning och går över till kidsen): Hej!
Språkliga Sexåringen: Vet du vad!?
Jag: Euhm, nä…. Vadå?
Språkliga Sexåringen:  Andra Bästisen är inte här idag. För hon ska få ett syskon.
Jag (spontant): Nämen vad roligt!
Språkliga sexåringen (förvånat och upprört):  Killfröken! JA vad roligt säger man!

Det blev ingången till ett spontant samtal om sambandet mellan ja och nej.