The Dream Weaver

Det är tidig tisdagsmorgon och jag sitter på ett öde personalrum. Medan kopiatorn går varm (eftersom min mattelektion blev flyttad till det enda rummet på hela skolan utan trådlöst internet) tänker jag på ett samtal jag hade igår kväll.

Det var jag och en lärarvän som på varsitt håll strökolalde på idrottsgalan, läste om grammisgalan och chattade om diversere galenpedagogiska idéer. När vi pratar om Robyns fjärde pris för kvällen konstaterar min vän att hon gillade att sjunga som barn men att hennes musiklärare uppmanade henne att låta bli. 

Först fick det mig att för en sekund fundera på om min ungefär jämnåriga vän egentligen gick i skolan på typ trettiotalet eller nåt. Sen blev det en ingång till ett långt prat om kopplingen mellan vilka lärare man har och vilka drömmar man uppfyller i livet.

Nu uppfylls betydligt fler drömmar varje dag av helt vanliga människor. Men någonstans blir det så extra tydligt när personer som Rybn eller Marcus Hellner får stå på en scen och ta emot pris efter pris efter pris. Vilka har spelat en roll för att få dem dit de är idag? Hade de orkat med att ta sig hela vägen om de stött på samma skepsis som barn?

Någonstans där ramar man in det allra viktigaste och allra mest vördnadsvärda uppdraget en lärare har: att förvalta och förädla andra människors drömmar. Det är nästan så viktigt och så stort att det blir svårt att se en tydlig koppling mellan å ena sidan extraordinärt stora drömmar och å andra sidan en alldeles superodrinär vardag.  

Därför tänker jag idag se på migsjälv inte bara som lärare utan och som en dröm…. ja vadå? Av någon anledning kommer jag att tänka på ett gammalt program för att designa hemsidor vidnamn Dreamweaver. Det passar bra här.