Nu på morgonen satt jag med min iPad på bussen och läste i den digra luntan avhandlingar som jag läser med Skolportens Lärarpanel. Dagen till ära är det en avhandling om hur lärare vid sameskolor (och sameförskolor?) kan transformera sin matematikundervisning till att innehålla/bygga på det samiska kulturarvet. Bakom avhandlingen finns Ylva Jannok Nutti. En oerhört intressant bit läsning som jag bara börjat med.
Det som verkligen fångade mig var avslutningen på förordet.
En eftermiddag i sluttampen av skrivandet fick jag vara med om något speciellt, vernissage för Attjes nya utställning ”1no matte (etnomatte) samiska talspråk”, vilken upplevelse! Hemma i den egna vardagen har jag också ibland fått se glimtar av lärarnas görande runt matematik i skolan, till exempel då min yngsta dotter visade för mig hur man ”goártilastit”. Det vill säga mäter med fingrarna som mått. Dessa ögonblick behövs för stundtals är det ett ensamt långdraget arbete vid datorn.
Vilken hyllning!
Till dottern (som får sina egna matematiska upptäckter omnämnda i en riktig avhandling).
Till lärarna (som får se att deras arbete uppfattas och uppskattas).
Till kulturen (som får en alldeles uppenbar plats i skolmatematiken).
Till forskandet som yrke (som humaniseras på ett sätt som sällan skådas).
