Efter en lite längre stunds bloggvila har jag nu börjat avsluta mitt påsklov. Den senaste veckan har jag varit i Tyskland på ett Youth Meeting med CISV. (Det är en global fredsorganisation som sysslar med att sammanföra barn och ungdomar från olika länder.)
Tillsammans med sex stycken fjorton- femtonåringar har jag utgjort den svenska delegationen på ett åttadagarsläger med syftet att rota i vad som händer med en människas sociala nätverk när det växer fram sociala verktyg som går över gamla gränser. (Tänk på hur du på facebook kommunicerar med vänner, familj och andra samtidigt, fast att man kanske inte pratar med alla på samma sätt…)
Det viktigaste av allt som jag tar med mig från Tyskland och det här påsklovet är insikten att jag fram tills nu har haft fler och större fördomar om tonåringar än vad jag tidigare hade trott. Jag baserar det på hur hur otroligt förvånad jag blivit av ”mina” ungdomar. Varje dag har de kommit med nya perspektiv samt visat prov på både ledarskapsförmåga och kulturell förståelse på ett sätt som inte särskilt många vuxna skulle kunna. (Sånt blir jag glad över att se. Det ger mig hopp om en bättre framtid.)
Det är till och med så att jag skulle kunna säga att jag ångrar lite att jag inte blev högstadielärare. (Hu, det trodde jag aldrig.) Men samtidigt så trivs jag rätt bra där jag är. Mina elever är rätt så super coola dom också…
