Det är tidig morgon och läsårets första frukost på fritids för min del. Jag dukar fram grejerna med hjälp av två nya elever. Runt vkart över sju droppar en av åttaåringarna in. På något sätt börjar vi prata om förnamn.
Åttaåringen: Jag skulle egentligen hetat Hampus.
Ny elev #1 (med illa dold portion kärleksfull åtrå i rösten): Jag tycker du passar som Hampus.
Åttaåringen: Fast som bäbis tyckte jag nog inte om det namnet.
Jag: Vadå då?
Åttaårignen: Äsch, jag kommer ihåg att jag bara skrek och skrek. Mamma har sagt att jag slutade skrika när jag fick mitt riktiga namn.
