Idag träffade jag ett par sexåringar på skolgården. Eller snarare så träffade de mig, när de kom rusandes över skolgården.
Förskoleklassbarn: KIIIIILLLLLLFRÖÖÖÖÖÖÖKEEEEENNN!
Jag: Hej ungar, hur har ni det?
Förskoleklassbarn: Vi var i skogen hela dagen!
Jag: Jag hörde det, lärde ni er nåt kul?
Förskoleklassbarn: JAAAA! Sen kom en lång harang om allt de lärt sig. … Och sen lärde vi oss att vi har långa tungor. Kolla!
Jag: Har ni provat att nudda näsan med tungan?
Förskoleklassbarn (som verkligen ALDRIG tänkt på det sättet förut): Kom igen!
De börjar fippla med sina ansiktsmuskler på olika, mer eller mindre framgångsrika sätt. Jag säger hejdå och börjar gå mot matsalen. Då hör jag en av dem, som lärt sig nudda näsan med tungan, inse värdet av sina nya kunskaper:
Förskoleklassunge: Oh! Nu kan jag slicka mina snorkråkor!
”Det är därför jag blev lärare och inte förälder”, tänker jag och traskar glatt vidare…
Hahaha! Underbara är de, de små liven =) Det är precis därför man ler på väg till och från jobbet.
underbart! 🙂
Hahahaha underbart roligt!
Det kan förstås stundtals vara lika roligt att vara förälder…;-)
Frågan ”vad har du lärt dig?” tror jag dock är lika central i båda rollerna!
@Magnus: Jag får helt enkelt ta dig på orden när det kommer till föräldraskapets fördelar…
Förresten, har du hört något om när vi ska vara klara att kommentera Q2? Vi hade ju, om jag förstod det rätt, en mittavstämning. Men har de satt ett datum för andra halvan?
SKöt om dig!
//K