Det är onsdag morgon och jag leder mina elever i forumspel (en metod som jag inte riktigt känner att jag förstår och därför fruktar en smula). Det blir mycket bättre än väntat, tack vare mina fantastiska elevers oändliga förmåga att peppa varandra.
När de sex grupperna har fått fem minuters förberedelsetid är det dags att börja spela upp. En nioårig pojke som egentligen inte varken skriver eller läser rotar fram sin ritbok och skriver ihop HÄJA! med stolta bokstäver.
För det första tror jag absolut att skrivande blir relevant i situationen. Då kan alla skriva.
För det andra tror jag inte att barn egentligen är blyga när det kommer till att redovisa. Att spela upp och bjuda på sig själv är ett naturligt tillstånd i en frisk miljö. (Däremot växer scenskräck i klassrum där någonting inte stämmer.)
Så tänker jag just idag, när samylig elever för tillfället befinner sig i sin proximala peppningszon.
Kommentera