Om att sluta vara ny

De senaste veckorna har jag upplevt något nytt. Jag har slutat känna mig ny som lärare. Efter ett år som grundskollärare har jag inte längre känslan av att vara ny på jobbet. Kanske beror det på att jag har undervisat rätt många timmar nu. Kanske beror det på att jag, som lärare i en åldersblandad 3-4-5:a, fått de första eleverna som inte har haft min föregångare. Jag vet inte varför, men det är tydligt för mig hur jag närmar mig en ny fas av min lärargärning. Här är ett par sammanfattade konsekvenser som kommer från den känslan:

  • Jag behöver inte lägga lika mycket tid på att planera varje lektionsminut, vilket jag gjorde förut.
  • Mina elever tycker inte att jag är ny och cool längre. Däremot har jag hittat en rutin med dem, som vi allihopa gillar att falla tillbaka på.
  • Föräldrarna (i alla fall en del av dem) har börjat vända sig särskilt till mig med olika saker. (Förut fick min klassföreståndarkollega ta all föräldrakontakt, för att de helt enkelt inte frågade mig.)

I övrigt är det mesta som vanligt. Jag gillar den här vanligheten. Jag kan absolut tänka mig att behålla den i typ 45 år till, eller vad det nu är jag har kvar innan lilla jag får gå i pension.

2 kommentarer
  • Johan Exkman
    Posted on 2011-09-12 at 09:15

    Ser fram emot dem känslan! I mars avslutar jag mitt första år som förskollärare. Hoppas man känner sig mer klar då!

  • 2fast4u
    Posted on 2011-09-12 at 12:45

    Är det du som har anpassat dig till skolkoden (Arfw/Arfw – Didaktik för lärare)?
    Bygger din känsla på att du har anpassat dig till skolans skolkod och de ideologier som finns på den skola som du är verksam?
    Kan känna igen mig själv då mycket av det som händer på den skola som jag har min VFU utbildning på. På min nuvarande andra termin känner jag ett visst kollektiv med arbetslaget och andra lärare. Samtidigt lär jag känna elever så som de lär känna mig. Jag bygger upp en egen status där jag känner mig som lärare.

    Det jag oroar mig för är att jag anpassar mig mycket till de metoder och ideologier som skolan har. Är det mätbara resultatet av att finna sig själv i de punkter du ovan har angett ett mått på framgång eller ett mått på att anpassning till systemet är fullbordat?

    /Lärarestuderande

Kommentera