Idag har jag, vid två olika tillfällen, fått höra från mina elever att de på sin fritid skriver skönlitterärt. Den ena har tidigare ritat en serie som han gett till sina klasskamrater. Nu jobbar han på ”en skräckis”. Hans egen plan är att skriva färdigt boken och sedan ”gå igenom den en gång till och googla rätt stavning på orden med sånt där rött under sig”.
Den andra fritidsförfattaren är ett par systisar (en egenpåhittad relationsform bestående av kompisar som är nära som systrar) som skriver deckare för barn. Vad de gör är att de googlar bilder på kändisar och skriver utifrån det. Just nu jobbar de på en serie deckare där Amy Diamond och Ulrik Munter är detektivparet.
Utifrån dessa bekännelser har jag börjat fundera på utmaningarna jag väver in i min undervisning. Är det så att vi lärare ger eleverna utmaningar som inte når deras fulla potential? Jag vet inte hur det står till generellt i landet, men jag får nog tänka om när det kommer till särskilt stöd för elever som kan mer än de flesta andra.
Det var bara en tanke.
En kommentar
Magda
Posted on 2011-09-14 at 20:29Inte så ”bara”. Det är en intressant tanke!