För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om hur jag inte längre upplever mig själv som ny på jobbet. Idag kom jag på ett annat exempel på samma förändring.
Ända sedan första eller andra terminen på lärarutbildningen har jag haft Timo Räisinens Fear no darkness som min lärarlåt (en låt som sammanfattar din syn på lärande). Ett tag lyssnade jag på den varje dag, för att komma i form för en dag på jobbet. Men sen liksom slutade jag lyssna på den. Sedan dess har min lärargärning saknat ett ledmotiv, fram till de senaste dagarna har jag hittat en annan låt som fyller det där tomrummet i mitt professionella hjärta.
Och jag tänker att det kan finnas en poäng med att dela den med er. För när mörkret ligger på och det blir segt att gå upp om morgonen så finns det något särskilt i ett riktigt fint trumbeat. Spana in det här:
Jag skojar inte. Phil Collins pukor funkar faktiskt asbra när det kommer till att bota vintertrötthet, även om den här faktiskt är lite roligare.
Men vad säger du Jacob. Ska vi inte ta och starta en skola ändå? Vi skulle göra det bra.