Som lärarstudent (vilket jag alltså fortfarande är, jag har alltså INTE blivit professionell brännbollsspelare) får man ofta slita ganska gårt. VFUn (praktiken) består av långa dagar nästan bara bestående av arbetsuppgifterna som ingen annan vill ha. Men det får finnas gränser till hur mycket jag går med på..
Det är morgon och skolgården är full av ungar som strax ska börja sin första lektion. Jag hälsar på några elever som jag passerar på väg till personalrummet. En av dem är en unge som just börjat i min VFU-klass (praktik-klass).
Jag: Hej, Chefsungen. Hur är det?
Chefsungen: Så där. Jag saknar sommarlovet lite.
Jag: Men det är väl skönt att börja i den nya klassen, eller?
Chefsungen: Jo, det så klart! Men du, jag har en fråga.
Jag: Visst…
Chefsungen: Visst är du lärarstudent i min klass.
Jag: Japp. Vadå då?
Chefsungen (hoppfullt): Betyder det att jag kan bestämma över dig nu?
En kommentar
Isabel
Posted on 2015-09-23 at 19:42http://onlyisabel.blogg.se
Läs gärna mitt inlägg om lärarutbildningen, och hur dålig den faktiskt är. Kraven på lärarutbildningen måste höjas. Barnen i skolan är vår framtid. Skolan måste bli bättre på många olika sätt. Enligt mig måste man börja med lärarutbildningen. Hur ska man annars bli en bra lärare?