Häromdagen, när jag stack ut huvudet utanför klassrummet för att leta efter eventuella eftersläntrare blev jag milt påhoppad av en elev från klassrummet mittemot (sju år gammal). Han fäste en laminerad lapp med kludd på mot min mage med orden ”Här, den här ska du ha!” Jag han knappt reagera förrän hans lärare fångade in honom och sen tänkte jag inte mer på det.
Senare på dagen träffade jag samma elev och kunde inte låta bli att fråga.
Jag: Du Begreppsbarnet, varför satte du den där lappen på mig förut? Var det en skoluppgift?
Begreppsbarnet: Ja, vi fick ord som vi skulle sätta på den saken.
Jag (spelat förnärmat): Så vadå!? Du tycker att jag är en teknisk sak!?
Begreppsbarnet (utan eftertanke): Ja.
En av mina elever, som är betydligt äldre elever har tjuvlyssnat och bryter nu ut i ett super-fnitter.
Begreppsbarnet (nu lite förnärmat): men vadå!? Det är ju ändå någon som har hittat på honom. (Stolt.) Eller!?
Min elev (gör en plötsligt insikt): Jo, hans mamma och pappa ju….
