Mina elever såg på kompisarna i de andra klasserna och ifrågasatte varför de sedan länge haft läsutmaningar (”Kan vi läsa 10 000 sidor innan sommaren?”) men inte vi. Sagt och gjort! Vilken lärare skulle säga nej till lästräning liksom…
Detta var åtta veckor sedan. Allt sedan dess har jag i ökande takt fått höra frågor av typen ”Vad får vi klarar läsutmaningen?” Och det där är på riktigt en svår fråga. För å ena sidan vill man ju att läsningen ska vara belöning nog och samtidigt vet man ju själv att det är lättare att nå mål om man har något att se fram emot. Särskilt om det är ett mål man ska nå i grupp.
Efter lite klurande kom vi på det! Efter 10 000 lästa sidor skulle vi bryta undervisningen en dag för en Läsdag, fri läsning med valfria böcker/ tidningar/ ljudböcker i en hel dag. Den dagen blev verklighet igår.
Vad jag kan se, efter ett par månader av väldigt intensiv läsning, är att kidsen börjat samtala mer om sitt läsande. Först om böckers tjocklek och sedan mer och mer om böckernas innehåll. Att få uppleva stämningen i klassrummet när mina elever timma in och timma ut läser fritt var fantastiskt. Knäpptyst superkoncentration över 30 elever som bara bryts av regelbundna fnissningsattacker.
Så ska njutningsläsning vara.
Sånt ska skolan ge.
Jag älskar att kidsen känner sig belönade av något som inte bara finns i LGR11 utan som också är svårt att fånga!
Kommentera