Sex veckor har gått, eller något sånt. Vad vet jag. Semestern är nästan slut och jag är tillbaka i någon sorts vardagslunk. Häromdagen hade jag svårt att komma in på jobbmejlen eftersom jag glömt bort min e-postadress. Kanske ett tecken på en lyckad semster?
Jag har egentligen aldrig gillat att vara ledig. Efter fyra år och hundratusenstals studiemedelskronor har jag jobbat upp en otålighet som liksom inte är öppen för sporadiska lov. Hur som helst har jag upptäckt ett knep som funkar för mig när det kommer till att koppla av: Engagera dig 1000% i något helt annat än ditt vanliga jobb. För mig har det handlat om att vara ytterst ansvarig för ett internationellt fredsprojekt med kids från 12 länder och tre kontinenter. Fem veckor utan en tanke på varesig elever, jobb eller kollegor. Verkligen inte en enda tanke. Noll. Så avkopplad hade jag aldrig kunnat bli av en traditionell semester i en hängmatta någonstans, med Sommar i P1 i bakgrunden. Det hade inte funkat. Inte för mig i alla fall.
Så nu peppar jag för ett nytt läsår med nya kollegor och nya elever. I kalendern finns allt från omorganisation och utvecklingsprojekt på nära håll, föreläsningar både här och där och så klart har jag massvis med grejer jag vill testa med mina elever.
Kommentera