Häromdagen hittade jag en bild på Abstruse Goose där man på ena axeln har markerat allt ljus som våra ögon uppfattar och på andra axeln allt ljud som våra öron uppfattar. Den där lilla regnbågsfärgade korven är liksom allting vi ser och hör. Visst är det coolt!? Med bildtexten ”I det stora hela är vi i praktiken blinda och döva” är jag helt bortblåst.
När jag har samlat mig en smula så ser jag att det finns en kuslig parallell till vad som händer i ett klassrum. Vi tror att vi ser och hör men missar så otroligt mycket varje sekund. Det är ett förhållningssätt att ha med sig in i vilken undervisning som helst. För om vi satsar på att se lite mer så blir vi lite bättre.
Det beror, tror jag, på tre saker:
- Lärande bygger på relationer. Man lär sig av de man känner, gillar och litar på.
- Tanken att dagens unga inte respekterar vuxna längre är fel. De har massvis med respekt, för de som arbetar för att förtjäna den. Det är det som är skillnaden. Det är det som är skillnaden mellan lärare som hamnar i konflikt och lärare som lyckas i klassrummet.
- Ju mer vi vet om våra elever och fungerar desto bättre didaktiker blir vi. Det visar aktuell utbildningsvetenskaplig forskning.
