Måndag morgon. Jag är på väg till jobbet efter en natt där jag bytt sömn mot oscarsglitter. Det är också ett val att äga upp för, tänker jag. På bussen till jobbet har jag anledning att minnas tillbaka till en av de mest minnesvärda dagarna i min lärarutbildning; När jag genomförde mitt egenplanerade besök i Anne-Marie Körlings klassrum. Jag minns dagen i detalj. Jag minns förmaningen jag fick innan jag fick träffa hennes elever. Jag minns det långa cafésamtalet vi hade efteråt. Jag minns hur mycket jag lärde mig av att se en annan verksamhet än den jag var van vid. Det gav mig en inblick som har format mig som lärare, bland annat i det att jag älskar när andra besöker mitt klassrum.
Idag hade jag en tillfällig lärarstudent som gjorde samma sak. Nu är det långt ifrån samma, och jag gör absolut inget anspråk på att forma någons syn på lärarskapet så som Anne-Marie formade mig. Men det känns rätt att betala tillbaka, fast framåt. Det är en bra start på veckan, alldeles oavsett hur trött jag har varit idag.
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterande som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera