”Det är en stor sak. Vi vet ju redan vad vi kan och behöver träna på.” säger vi till våra elever stunden innan vi gör nationella prov. Ett par timmar senare ligger en hög med rättade delprov där och resultaten får oss att le. Barnen har lyckats. De KAN det här. I förlängningen har vi kollegor lyckats. Vi KAN det här också.
Så varför förneka sina elever möjligheten att känna samma lycka? Vissa lärare är helt värdelösa i sin återkoppling till elever. Det ska man vara ärlig med. Samtidigt finns det många fler lärare som är noga med vad de återkopplar och inte för att bespara sina elever en sned bild av framgång, lärande och kunnande. Det är alltigenom en bra sak, men finns det en risk att vi gör eleverna en otjänst samtidigt? Forskning visar att elever som förstår sina framgångar som resultatet av hårt arbete lyckas bäst och lär sig mest. Då borde vi lite oftare låta eleverna känna och fira sina framgångar. Riktigt ordentligt.
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterande som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera