Onsdag. Uppropsdag. Nervösa nykomlingar med möjligtvis ännu nervösare föräldrar längst bak. Inte mitt favoritupplägg men något som kommer med paketet på något vis.
Mitt i floden av lärarprat landar vi i klassrumsmöblering och hur vi löst det så att 34 elever ska kunna se så bra som möjligt. I ett andetag får jag en idé om en invit om att eleverna kanske kan komma på en bra möblering.
Ett par dagar går. Jag är borta lite i olika ärenden. Det hinner bli måndag och jag är nyfiken på min nygamla elevgrupp. Minuterna innan en lektion ska starta är jag i rummet för en stunds välplanerad mingel med kidsen. En av våra yngre nykomlingar kommer upp med en karta:
Jag tror att om vi möblerar så här istället så här så kommer alla se mycket bättre…
Ingen diskussion. Istället är det genialitet som ska berömmas och testas. Förvisso tror jag att det är en idé som inte riktigt håller, men det ska bli kul att se just den här eleven leda provmöbleringen imorgon. Det är mer värt än den perfekta möbleringen. Det och min förhoppning att fler ska inspireras att ta rodret lite oftare.
Kommentera