I ena ändan av en simbassäng flyter elvaåriga Blixten. Vi har känt varandra sedan hen var en liten sketen sexåring som inte vågade vistas i idrottshallen. Så lite erfarenhet av idrott hade Blixten då.

Nu är hen stor. Och näst snabbast med att bli klar med dagens uppgift (200 meter varav 50 på rygg.) Jag tror inte Blixten riktigt ser sin egen utveckling här. Kanske är de forna krokodiltårarna förträngda? Kanske behövs ett utomstående perspektiv. Jag kan inte hejda mig och går fram. En stund senare är det en rakryggad och leende unge som hoppar tillbaka i den löjligt lilla bassängen.

Det är också en lärares arbete.

En kommentar

Kommentera