I andra delen av bassängen finns en annan elvaåring, Kloka Ungen. Vi har också känt varandra sedan hen var sex år gammal. Men det var egentligen först när hen som åttaåring kom på besök i mitt klassrum som vi möttes för första gången. Hen och två av mina äldre elever hade i uppgift att i egenskap av miljöpiloter hålla i en lektion om miljö och vatten. Den lektionen gick ut på att mina äldre elever höll presentationen medan Kloka Ungen blygt gömde sig bakom projektorduken.
Allt sedan den dagen har jag på nästan daglig basis förundrats över hens klokskaper, intellekt och kunnighet. Idag var första dagen sedan den där miljölektionen för tre år sedan som jag såg hen tveka. Det visar sig att Kloka Ungen är en fena på allt utom att simma. Eller tja, det är inte det att hen är dålig på att simma. Det funkar bra. 200 meter avverkas och jag tror hen skulle kunna orka längre. Men jag märker fån andra ändan lokalen att det här är ett område där självförtroendet inte är på topp.
Efteråt står jag utanför omklädningsrummet när hen kommer ut. Det går ett par sekunder innan frågan kommer:
Klarade jag mig?
Jag tänker att inget barn ska behöva fråga så om sitt eget lärande. Oavsett ämne och oavsett klassrum. Det finns en enorm brist på elevinflytande i skolans simundervisning. I alla fall hos oss. Men jag tror det är så på rätt många andra skolor också….
En kommentar
Maria
Posted on 2013-10-16 at 10:13Igår, en annan del av stora staden, en annan 11-åring, samma simprov som avverkats.
Jag som förälder frågar intresserat vid middagen hur det gick i simhallen.
– Vet inte svara 11-åringen.
– Gick det inte bra att simma 200m, undrar jag lite förvånat eftersom hen har mycket vattenvana och bla avklarade kilometermärket förra året.
– Jo, men de sa att det var viktigt att man simmade på rätt sätt och det vet jag inte om jag gjorde.
Vet nu att det inte bara är på er skola, i er simhall. Detta är en sak som kan förbättras på fler håll.