OECD lyfter fram ett antal punkter som Sverige borde fokusera på när det kommer till att stärka lärarna genom att utveckla skolan inom området bedömning. I tidningsrubriker översätts det till att du vill ha tidigare betyg men jag skulle vilja höra lite mer kring hur du tänker att skolan ska fortsätta utvecklas vidare här. Då tänker jag särskilt på de punkter som inte går att härleda till tidigare betyg utan snarare den klassrumsbaserade formativa bedömningen och hur vi kan utveckla lärares bedömarkompetens.
Hela den här historien började igår 16:53 när jag via Twitter får en fråga om att medverka i Nyhetsmorgon tillsammans med Frida Lindén och Karin Berg. Vår uppgift är att via länk möta skolminister Jan Björklund och dels ställa frågor kring den senaste OECD-rapporten om Sveriges PISA-resultat och sedan kommentera hans svar. Först närmare 19-tiden är det klart att jag ska vara med. Trots den sena timman ska både fråga och svar ska lämnas in under kvällen. Parametrarna är stenhårda. En fråga och en kommentar.
Jag ger mig in i projektet att försöka gissa vad Jan Björklund kommer att svara och börjar formulera ett svar. Det handlar om i stora drag om hur Sverige faktiskt avviker från europeiska framgångsländer när det kommer till nationell styrning av kursplaner och bedömningspolicies. Länder som Nederländerna som anses vara bland de bästa i Europa, i alla fall i PISA-sammanhang, så är den nationella strategin att kräva att varje skola lokalt utvecklar en bedömningspolicy och att i den processen utvecklas lärarnas och kollegiets bedömarkompetens. Det är fria tyglar men höga förväntningar. I Sverige är det i alla fall stramt vad gäller tyglarna. Hur det står till med förväntningarna var jag mer osäker på.
Den osäkerheten lämnade mig i taxinpå vägen från den tillfälliga TV-studion i ett klassrum på Schillerska gymnasiet. Efter att ha hört Björklunds argument i ett samtal står det klart att förväntningarna är pinsamt låga. Det är nog inte bara från hans sida utan från många olika politiker. Man säger i ena andetaget att läraryrkets status ska höjas men sedan läggs det ingen vikt vid det lärarna säger när de kommenterar det de antas vara experter på. Av en från produktionen pinsam tidsplanering så fick två av oss fyra inbjudna inte chansen att ställa våra frågor eller framföra våra argument. Men de som gjorde det fick snart känna på den björklundska ordpiskan så fort något som kunde antas för kritiskt kom fram. Som när Karin Berg ifrågasätter hur lång tid det får ta innan skolan med alla dess nu genomförda reformer får antas bli bättre. Då möts hon av en lång salva om hur de flesta lärare minsann tycker att reformtempot är högt och att det därför är underförstått verklighetsfrånvänt att ens fråga hur lång tid det tar innan reformerna ger resultat. Resonemanget är inte särskilt logiskt men det framförs med sådan tvärsäkerhet att det får honom att framstå som segrare. Detta trots att allt han sagt under vårt drygt 15 minuter långa segment är att eftersom skolan är kommunal så kan inte han hållas ansvarig för kvaliteten i skolan. Frågan blir ju följdaktligen; varför ödsla statliga skattepengar på att ha en skolminister då?
Så här ett par timmar efteråt tänker jag att det är rätt skönt att tiden tog slut och att vi aldrig han mötas genom TV-kamerorna. Jag tror inte att han hade kunnat lära mig något om bedömning och jag tror inte att han har särskilt goda idéer inom det området. Processen att försöka förutse en slipad politikers frågor på en relativt komplex fråga är intressant. Det är något fler borde ägna en timma eller två åt med jämna mellanrum. Min gissning är att han skulle ha gett ett svar som visade på hur lite han vet om bedömning av och för lärande. Gissningsvis skulle han också ha uttryckt det på ett sådant sätt att alla som lyssnade skulle förstå vilket hinder för utveckling som han ser i alla former av bedömning som inte är betyg. Att summativ och formativ bedömning inte är motsatser utan komplement till varandra tror jag inte han vet. Att en nioåring och en nittonåring drivs av helt olika krafter och ser på sin skolgång från helt olika horisonter och därför behöver mötas av både olika undervisningsmetoder och olika bedömningsmetoder tror jag inte heller han vet om. Att tidigare betyg inte alls ligger i linje med det som OECD kallar att ”satsa på att stärka lärarna” verkar ha gått honom obemärkt förbi, fast att det borde vara rätt uppenbart för de allra flesta. Min gissning är att den här morgonens samtal skulle ha visat hur den svenska skolan drivs av politiker som inte bara har svårt att förstå vad skolan behöver det utan som faktiskt också aktivt motarbetar den. Men vad vet jag. Det är egentligen bara gissningar. Visserligen baserade på en hyfsad möngd reasearch av pressklipp och artiklar som kom under gårdagen. Tills dess att vi ses igen och jag får ett svar kan jag inte göra annat än att gissa….
Kommentera