Idag har jag på sätt och vis haft den värsta arbetsdagen i min karriär. Jag har haft möten och ringt samtal till kollegor som jag vet finns men som jag hoppades aldrig behöva jobba med. Nu är vi där. Vi känner varandra både via förnamn och via växelanknytning. Varför det är så är både hemligt och inte särskilt relevant.
Samtidigt är det vår i luften och i klassrummet. Ett lugn infinner sig som bara uppstår på våren, när alla känner varandra tillräckligt bra för att våga. En kille berättar att han har börjat dansa. Reaktionen? Att flera andra killar också vill börja. Samtidigt har jag haft bra lektioner, lyckats anpassa dagen flera gånger efter elevernas behov. Tre elever som ofta får skulden lyckas storartat och får jubel av klasskamrater. På det sättet har dagen varit perfekt.
Dagens lärdom? Att även värdelöst jobbiga dagar kan vara perfekta.
Kommentera