Varje fredag får mina elever möjlighet att anonymt berätta om saker som hänt under veckan som de vill ta upp men kanske inte vill eller vågar säga ansikte mot ansikte. De får varsin liten lapp och är fria att skriva vad de vill. Enkelt och förvånsvärt effektivt. Senare på dagen tar vi upp några av dem, efter att jag och min närmaste kollega gjort ett urval. Den här veckan, inspirerad av det EU-projekt om likabehandling på nätet som vi genomför med vår lokala fotbollsförening och motsvarigheter i England, så lade jag till ett moment: Veckan på Internet.
Så istället för en lapp fick de två. En för att berätta om hur det varit i skolan och en för att berätta om hur det var på Internet. Här är några av dem:
Det är intressant hur mycket man får veta om man bara frågar. Jag tror det är viktigt ATT vi frågar. Det sänder ett budskap att vi bryr oss och att vi tycker att det är en skolsak. Flera utav de historier de berättar hade självklart blivit en stor sak om det hade hänt på skolgården under rasten. Då hade vi antagligen planerat om lektionen så att en av oss lärare hade fått tid att prata enskilt med de inblandade och sett till att problemet fått en bra lösning. Men när det istället händer på Internet så får vi kanske inte ens reda på det. För att vi aldrig frågade den enklaste av frågor:
Hur har din vecka på Internet varit?
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterandet som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera