Hela dagen har jag haft ’min egen’ klass, i varierande konstellationer. Ibland alla 34 och ibland en handfull av dem. Det är så mina måndagar brukar se ut och fast att jag älskar att arbeta i ett arbetslag där alla 98 är våra gemensamma elever så trivs jag med dessa dagarna också. För att göra dagen bättre har jag också haft en lärarstudent vid min sida hela dagen. Toppen!
Att ha någon som närmar sig läraryrket i sin praktik ger många värdefulla tillfällen att reflektera över sin praktik. Idag funderar jag på om inte det största konststycket en mellanstadieläraren ställs inför inte handlar så mycket om lektionsdesign utan om hur man designar och genomför det som ligger en nivå ovanför; kontexten runt lektionerna. Hur en övning hänger ihop med en annan samtidigt som dagen erbjuder tillräckligt många avbrott för att den ska vara varierande och intressant hela vägen igenom.
För egentligen är det inte så himla viktigt om en viss lektion är bra om den kommer inramad i en dag av bajs. Det kommer ändå leda till elever dom går hem och tycker att dagen varit skit.
Oscar Semb försöker dra igång någon hästhagen på Twitter om #BraUndervisning. Det är här jag börjar mitt inlägg i den debatten.
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterandet som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera