Jag har funderat vidare på det här med vad som utgör bra undervisning. För mig är det en fråga om en radda förutsättningar som tillsammans utgör stämningen i ett klassrum. Det är där det börjar. En del av den stämningen tror jag kommer från hur eleverna ser på sin lärare. Det är en stor beståndsdel av vilken undervisningsrelation som helst. Jag blev påmind om detta idag, i slutet på en lektion med mina treor.
Jag: Okej, då är det dags att packa ihop!
Eleverna samlar ihop sina grejer och lämnar tillbaka pennor, sudd och annat. Några dröjer sig kvar. En av dem är Fotbollsflickan, som annars inte pratar särskilt mycket i klassrummet (men desto mer när vi ses på skolgården). Hon står och bläddrar i matteboken.
Fotbollsflickan: Men alltså…. Vem har gjort den här boken?
Jag: *Nämner förlaget lite undrande*
Fotbollsflickan: Nej, alltså. Vem? Varför är du med i den här boken?
Jag blir först ställd men inser sedan att det har att göra med en grej som hände för ett tag sedan när en av dem hittade en teckning på en skäggig man i boken som de trodde föreställde mig. Plötsligt var myten om att ”Killfröken är med i matteboken” och den verkar leva kvar. Jag SKULLE kunna berätta för dem att det inte är det, men istället drar jag mig lite tillbaka och låter dem tro att det är så. Inte för att jag söker uppmärksamheten utan för att jag tror det är bra för dem att tro att deras mattelärare är någon som gör sånt. Det bidrar till deras uppfattning av vad som händer på våra lektioner och i förlängningen vad matematik är. Det är inte på något sätt beroende av ämnet utan handlar om att det är coolt när elever ser upp till sina lärare, oavsett vilken orsak det än må vara.
Jag har ett barn i min närhet som jag känner och träffar regelbundet fast inte i egenskap av lärare. Varje gång hon beskriver sin lärare (”Hon är väldigt fiffig, eller vad man ska säga”) så märker jag hur det blir synonymt med hennes beskrivning av skolan som helhetsupplevelse.
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterandet som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera