Lite på måfå valde jag idag lunch med ett par elever som jag inte ätit med på länge. Känns bra att hoppa runt och få lunchtid tillsammans med dem alla. Det betyder mycket.
Idag hamnade samtalet av någon anledning i skillnaden på en väg och en gata. Eleverna fastnade först i den hittills otänkta tanken men fann sig snabbt och började gissa.
En: ”En väg är en väg men en gata är en väg som har hus?”
Jag: Men du bor ju på en väg. Detta vet jag eftersom hennes storasyster, Kommissionärsbarnet, och jag delar flygplanstaxi med jämna mellanrum.
En: Juste….
En annan: Är det att vägar alltid ligger ihop med ett torg?
En tredje: Näe, för min gata ligger i slutet på ett torg.
Samtalet pågår ett tag till utan att vi kommer något närmare en lösning. När de vänder sig till mig för facit så minns jag en avhandling jag läst åt Skolporten som handlade om hur förskolebarns intresse för naturvetenskap hindras av pedagoger som i ivern att samtala om barns olika hypoteser tappar bort att ge svaret, vilket faktiskt är en viktig del av att undervisa barn som vetgirigt ställer frågor.
Därför tar jag ögonblicksbeslutet att bryta mot den heliga matsalsregeln och fiskar upp mobilen. Svaren vi hittar verkar peka på att det spelar roll om det är i stadstrafik eller inte samt att vägar tydligen har mer blandade trafiktyper. Eleverna nickar instämmande och vi myser tillsammans över vetskapen att vi även idag blivit smartare.
Kommentera