Onsdag eftermiddag och det börjar närma sig slutet på arbetsveckan. Höstlovet hägrar vilket märks i kollegiet. Det är nästan bara praktiskt arbete som går att arbeta med nu. Det blir klassrumsfix som ändå behöver göras. Placeringar och matteböcker och liknande.
På väg över skolgården till byggnaden där vi har våra klassrum hittar jag två yngre elever som nästa höst kommer att bli mina. Redan nu får de lov att på eftermiddagarna besöka de äldre elevernas fritidsverksamhet, Fritidsklubben. Egentligen är det en praktisk nödvändighet som ett resultat av bemanningen på de olika avdelningarna, men det hade verkligen inte kunnat vara mindre intressant för barnen. Snarare är det för dem en möjlighet att få glimta in i framtiden.
Framtidsbarnen (flickor, nio år gamla): Du, Killfröken. Får vi vara på Fritidsklubben nu?
Jag kastar en blick in i de nästan tomma lokalerna och formulerar det bästa svaret jag kan komma på.
Jag: Det bestämmer Fritidsledaren, men jag är helt säker på att det går bra. Kom!
De kommer med, och våra vägar skiljs åt.
Jag går iväg och löser ett par praktiska saker i den delen av byggnaden där fritidsverksamheten inte är. Efter en stund behöver jag hämta något ur ett av rummen som också är fritids. Där finns Framtidsbarnen.
Jag: har ni kul?
Framtidsbarnen: Ja! Vi ska pyssla!
Jag: Coolt! Har ni några idéer på mönster?
Det har de.
Tillbaka till jobbet och allmänt stök. Den här gången handlar det om att samla in matematikböcker som under terminens första halva har flyttats runt till olika skrymslen. Än en gång är jag i de lokaler som inte används av fritids. Och än en gång blir det att jag förr eller senare kommer tillbaka till klassrummen som också är fritidslokaler. Med ett par matematikböcker i näven hittar jag Framtidsbarnen igen. Den här gången är de mitt uppe i ett samtal:
Framtidsbarn #1: … Alltså, jag är inte riktigt expert på någonting alls.
Framtidsbarn #2: Kan man inte vara expert på något alls!?
Framtidsbarn #1: Mjo, alltså…. Jag brukar inte kalla mig expert i alla fall.
Framtidsbarn #2: Jag brukar kalla mig datornörd.
Jag: Jag med!
Framtidsbarn #2 (tittar på mig ett par sekunder): Det här blir nog bra…
Kommentera