Det är lunch och i matsalen råder full aktivitet. Som sig bör. Och mattanterna oroar sig för det höga ljudet. Som sig bör. Och jag sitter vid ett matbord och gör nya upptäckter med mina elever. Som sig bör.
En elev i sjuårsåldern har nyligen fått besöka sin ena förälders kontor för första gången och är helt betagen av upplevelsen.
Elev: … Och på arbetsbordet så står det lite ramar med bilder… på oss barn i familjen! Så alla arbetskompisar vet vem jag är men jag känner INGEN på det jobbet!
Gapskrattande barn.
Jag (plockar fram den pedagogiska utmanaren i mig): Men varför är det så?
Eleverna: Vad menar du?
Jag: Jag tror att de flesta föräldrarna har bilder på sina barn på jobbet eller i plånboken eller så. Varför är det så?
En annan elev: För att de ska komma ihåg vem som är deras gullungar?
Gapskrattande barn.
En tredje elev: Eller så kanske dom pussar på korten när ingen ser?
Det roliga är att eleverna kunde enas kring att så antagligen är fallet. Ni är avslöjade!
