För ett tag sedan hörde en bekant av sig och berättade att han funderar på att bli lärare. Men först vill han hänga med på jobbet en dag och se hur det är. Bara där får jag en skön känsla av att han skulle passa i yrket. Vi har känt varandra i ett par år och även det är till hans fördel. Så allt som allt är det en bra grej.
Kvällen innan bokar vi en tid när jag ska plocka upp honom och köra honom till skolan. Precis samma deal gjorde jag med Anne-Marie Körling en dag i december 2008. Då var jag lärarstudent och läste min kurs i svenska. Vi hade bloggat ett tag och haft en del utbyten. Nu var jag i Stockholm för en lärarkonferens och passade på att åka upp en kväll tidigare för att hänga med henne på jobbet. Fast att det har gått ett par år sedan dess så minns jag det väl. En hel del av de principer jag har som lärare har jag härmat från Anne-Marie. Bland annat minns jag hur hon när vi körde in på skolans parkering böev tyst och såg på mig.
”Killfröken, jag har bara en regel när folk besöker mig: Om eleverna ställer en fråga så får du inte ge svaret.”
Den har jag burit med mig sedan dess…
Kommentera