Det utvidgade kollegiets korridor

Söndag morgon och jag är på bussen mot fiket med bästa frukostbuffén i stan. De har också stans bästa påtårs-kaffe. Sammantaget har de i särklass bäst förutsättningar för effektivt helgarbete. Två timmar i den miljön gör den kommande arbetsveckan förberedd och förutsedd. I slutändan blir jag bättre på att ställa om när de många oförutsedda händelser som kantar en lärares arbetsdag. Jag kan anpassa mig utan att förlora uppmärksamhet på det som är viktigt.

Dessutom finns en annan fördel: bussresan till fiket. 18 minuter av tid för längre tankar. Det är nästan den enda tiden i veckan då jag har tid att tänka efter riktigt ordentligt. Jag har tänkt mycket på varför det är så. Att man inte har tid för eftertanke under arbetsdagen är ingen slump, men vad gör att jag inte har den tiden annars? Ju mer jag tänker på det desto mer känns det som att lösningen ligger i valet av plattformar. Jag lägger mycket tid på Twitter och det äter upp en hel del tid. Slår man ihop tiden jag har appen uppe och tiden som jag ägnar åt att fundera på samtal jag har på Twitter så är det en inte obetydlig del av min dag. Så klart är det många fördelar med det. Inte på något sätt är det en dålig sak att delta i det utvidgade kollegiet. Problemen kommer när Twitter istället för att bli ett massivt kollegium blir världens största korridor där man mest haffar tag i folk för att ställa snabba frågor, säga snabba saker eller anslå saker som folk bara ser i ögonvrån. Då tappar det i värde. Ingen går ut i korridoren för att ha det där långa, djupa, utvecklande samtalet. Inga samtal blir bättre på språng.

Parallellt med den här tankeprocessen så har jag funderat över mitt eget bloggande en del. Efter 9 år med mitt bloggalias ser jag en tydlig utveckling som på många plan speglar min professionella utveckling. På senare tid har jag betydligt mindre tid för bloggen. Betyder det att jag har betydligt mindre tid för min professionella utveckling också? Kanske. Jag vet inte.

Vad jag däremot vet är att det ibland är en bra poäng att göra sig mindre tillgänglig, släppa fler bollar och koncentrera sig på de kvalitativa samtalen ibland. Så tänker jag göra.

Nu är jag framme. Dags att frukostjobba.