Jag är i Brasilien för en av mina bästa vänners bröllop. Det är ett megabröllop på alla sätt. Hundratals gäster, en fest som liknar ingen annan och en vigselakt som genom sin katolska prägel är något helt annorlunda de bröllop jag någonsin sett förut. Det är så vackert. Det är så mycket. Min hjärna nästan exploderar av intryck.
I periferin fastnar min uppmärksamhet vid ett par särskilda bröllopsgäster: kidsen. Av typ 250 gäster så är kanske tio av dem barn. Några från Sverige, några från Brasilien. Det verkar inte som att några av dem är tillräckligt bekväma för att kunna konversera på engelska. Ändå hänger de ihop hela eftermiddagen och kvällen. Första gången jag upptäcker deras kommunikation över språkgränser är minuterna innan vigseln ska börja. När blomsterflickan som ska gå först och sprida ut rosblad försöker förklara för ett av de svenska barnen vad hennes roll är.
Först beskriver hon på engelska, men det går inte hem.
Sedan visar hon rosbladen, men det går inte heller hem.
Till sist tar hon några blad och låtsaskastar dem (med ljudeffekter). Då förstår alla.
Andra gången jag ser dem är precis i början på festen. När de brasilianska barnen vill visa runt bland alla rum, festligheter och inslag. De förstår inte att de svenska barnen redan vet. Men kommunikationen är ändå intressant att tjuvkika på. Fast att de kommer och går så uppfattar jag deras spontana teckenspråk, låneord av alla möjliga språk och andra verktyg för att förtydliga och förklara.
Den tredje gången jag lägger märke till dem är när jag tagit steget ut på balkongen för att hämta lite luft ihop med ett par nyfunna vänner. Ute i parken ser jag några som springer i mörkret. (Eftersom det är vinter på södra halvklotet så går solen ner vid femtiden, och då går den ner inom loppet av ett par minuter. Sedan är det nattsvart.) Det visar sig vara samma grupp barn. De lokala kidsen har lyckats förmedla att parken är full av fladdermöss och nu är hela bunten ute på fladdermusjakt. Eller så leker de fladdermöss. Det är lite svårt att avgöra när allt jag kan urskilja är ett tiotal barn som springer runt i cirklar med flaxande armar samtidigt som de piper som fladdermöss gör. Oavsett vilket är språkbarriärer ett minne blott för dem.
Kommentera