Så här kan framtiden också se ut för dig som ska bli lärare

Det här är ett svar på en artikel i Sydsvenskan skriven av läraren Kenneth Andersson.

Snart börjar skolan och det talas redan om kris. Samtidigt pirrar det i magen på drygt 100 000 blivande förskoleklassare som ÄNTLIGEN får tar steget från förskolans vana gård till nya äventyr på den betydligt större skolgården. En minst lika pirrig känsla finns det hos de drygt 100 000 blivande förstaklassarna som äntligen får börja med läxor, bänkar, lektioner och allting annat som de tror hör grundskolan till.  Lägg till 100 000 pirriga andraklassare som längtar tillbaka. Ser du mönstret? Det hänger ihop ända fram till de drygt 100 000 artonåringarna som är så nära vuxenlivet, studenten och friheten att de nästan kan ta på den. Bara ett år kvar. Hur går det ihop med den ständigt närvarande skolkrisen som beskrivs i tidningarna?

Jag har själv bara arbetat som lärare i nästan sex år men har väldigt sällan ångrat mitt yrkesval. Faktum är att jag valde det här yrket tidigare än så. För ganska exakt 10 år sedan. När jag efter två dagar som lärarvikarie förstod att det här är typ det roligaste och mest meningsfulla jobbet jag kan tänka mig. Men visst, ofta kan lärarjobbet te sig väldigt kluvet. Jämte förtroendet att få förvalta alla de förhoppningar som finns hos pirriga elever finns inslag av otacksamhet och olönsamhet. Det kan därför vara bra att i förväg veta vad man ger sig in på. Nedan ger jag några exempel på vad som kan vänta dig som funderar på att utbilda dig till lärare.

* Du kommer att stöta på politiker, både på riks- och kommunal nivå, som älskar skolan. Dels för att de vet hur kraftfull den är och dels för att de vet att det är den enskilt viktigaste frågan i väljarnas ögon. Politiker är lite som föräldrar på det sättet att de är engagerade trots att de ofta saknar lärarutbildning. Det är liksom inte ett krav för att bry sig om skolan. Dock är det viktigt att vi som har den där utbildningen hjälps åt att förklara skillnaden mellan att bry sig och att detaljstyra. Politikerna har ett ansvar att bestämma skolans riktning, men det är vårt jobb att ta skolan och eleverna dit. De ritar kartan. Vi är de som kör.

* Du kommer med största säkerhet att få arbeta i en skola som inte liknar den du själv gick i. Det är ganska naturligt med tanke på att eleverna som om en dryg vecka börjar förstaklass går i pension i mitten på 2070-talet. Vem kan säga vad de behöver få med sig från sin skolgång för att klara av att möta alla de förändringar de kommer möta på vägen? Förändringar är oundvikliga, rent av nödvändiga, för att kunna möta de elevernas nuvarande och framtida behov. Kanske kommer läsåret vara uppdelat i tre terminer. Då får det vara så. De långa sommarloven infördes ju under en tid när barnen behövdes på jordbruket som extra arbetskraft under sommarmånaderna. Antagligen inte en realitet år 2070.

* Du kommer kanske att stöta på två institutioner som heter Skolinspektionen respektive Barn- och elevombudet (BeO). De kan verka lite läskiga men är egentligen rätt snälla. Precis som politikerna så drivs de av ett genuint engagemang för skolans allra bästa. Skolinspektionens roll är att se till att de kommuner, företag och myndigheter som arrangerar utbildning följer de lagar och regler som finns. De är litegrann som domaren på en fotbollsplan, hård men oftast rättvis. BeO är en del av Skolinspektionen som specialiserar på kränkande behandling. Mitt bästa tips i kontakten med båda dessa är att vara noggrann med att dokumentera det som händer och att ha is i magen. Deras mål, skolor som följer skollagen och elever som slipper uppleva kränkande behandling, är ju faktiskt exakt samma saker som vi strävar efter. Eller hur?

* Du kommer att stöta på alla möjliga föräldrar. En del kommer du se upp till och i hemlighet tänka ”Så vill jag också bli en dag”. En del kommer innebära en hel del extra arbete för dig. Det finns föräldrar som kommer tacka dig för deras barns framgångar och föräldrar som kommer se skolan och dig som huvudsaklig orsak till att deras barn inte lyckas, varken i skolan eller utanför dess väggar. Under mina år som lärare har jag märkt att det är mycket enklare att fästa sig vid de senare, oavsett om de förstnämnda kommer att vara många, många fler. Det är naturligt. Kritik svider mer än vad beröm värmer. Försök ditt allra bästa att vända på det så kommer du trivas bättre, må bättre och lära ut bättre.

* Du får räkna med att varje dag inte kommer att vara en dans på rosor. Ibland blir man kallad elaka saker. Ibland får man höra brutalt ärliga saker. (Jag kommer aldrig glömma eleven som irriterat stegade fram till mig och i affekt förklarade att jag är en dålig lärare.) Det enda som riktigt hjälper i de lägena är att minnas de dagarna när allt går bra. När du får uppleva ärliga stunder av respekt och uppskattning. (Som när samma elev dagen efter kom tillbaka och förklarade hur de förhastade orden inte stämmer och att hen inte vill såra mig.) Samtidigt får du aldrig glömma att när det blir tufft så finns det ingen som kräver att du ska lösa problemen själv. Ta hjälp av kollegorna. Ta hjälp av chefen. En negativt spiral går att vända, om man gör det tillsammans.

* Du kommer att träffa på elever som bara inte kan sluta lära sig nya saker. Elever som lär sig utan att de själva märker det. Elever som kämpar hårt för varje litet framsteg. Och så kommer du träffa på de som, just nu, absolut inte kan lära sig någonting. Kom ihåg att det nästan alltid finns en bakomliggande orsak. Barn är nästan alltid precis som vuxna. Går man igenom någonting besvärligt på fritiden så är det svårt att göra sitt bästa på jobbet. Det är inget vi får acceptera, men något vi måste ha förståelse för. Ser du skillnaden? För att du ska överleva som lärare är det viktigt att du inte tar på dig någon skuld för detta. Det finns gott om andra i skolans närhet vars yrke det är att hjälpa elever med vad det nu är som ligger bakom. Samtidigt har vi som lärare en funktion som ingen kurator, psykolog, socialarbetare eller liknande har: Vi träffar eleverna varje dag. Det ger oss en roll i även del delen av deras utveckling. Ett litet lillfinger som är ack så viktigt om inte annat för att det kan vara tryggt att hålla i under tiden som saker och ting blir bättre.

* Trots politikernas löften kommer du aldrig att få en ersättning som motsvarar din utbildning och dina arbetsuppgifter. Det beror på att det jobbet du står inför att välja faktiskt, när det är väl utfört, är helt ovärderligt. Ingen kan sätta en rättvis siffra på vad en lärare är värd. Dock kan man trösta sig med att lärarlönerna börjar vända uppåt. När jag började som lärare fick jag en rätt dålig lön. 21 400 var lägre än vad jag hade som fiskhandlare innan jag började plugga till lärare. Sedan dess har jag på sex år höjt min lön med över 16 000 kronor. Det är ett tecken på att saker och ting börjar hända. Samhället börjar uppvärdera sina lärares löner och det tycker jag är smickrande, för samhället alltså.