Att utbilda alla Sveriges barn och unga till goda demokrater är lärarnas gemensamma uppgift. Oavsett om du undervisar tyska i årskurs åtta eller idrott i årskurs två. Det uppdraget har vi fått av läroplanen.
Det skulle förstås vara lätt att fråga sig om det är en uppgift som är genomförbar i praktiken. (Bara frågan hur man kan veta att målet är uppnåt är svår nog!) Samtidigt kan man inte som tjänsteman bortse från arbetsuppgifter bara för att de är svåra.
Samtidigt kan jag, som den överfunderande tjänsteman jag är, inte låta bli att se mig om i världen. När smygrasismen växer sig allt starkare för varje Gallup som publiceras är det lockande att dra slutsatsen att mina medmänniskor blir allt mer odemokratiska. Är det ett misslyckande som skolan ska bära?
Och i så fall: Vad kan vi göra bättre?
Och samtidigt: Vilka konsekvenser får de pågående skolreformerna (där målet är en ”kunskapsskola”) för skolans demokratiarbete?
Jag tycker att det du tar upp här är jätteviktigt, för oss som är lärarstudenter och inte minst för alla yrkesverksamma lärare, behöriga som obehöriga. Jag är mycket tveksam till den sk. kunskapsskolan som vi kommer att få ganska omgående, eftersom den gör skillndad på elever och elever, och inte en demokratisk sådan.
P.S. En väldigt givande blogg, kommer absolut att kika här fler gånger!