08.07. Skolgården är iskall och nattsvart. Eftersom en kollega är sjuk så har jag tagit på mig att vara morgonvärd. På något sätt känns det ändå rimligt att ta emot eleverna när både de och jag gör första arbetsdagen efter jullovet.
Jag hinner gå ett par varv runt skolgården och tjenixa på några elever när två illskrik hörs i mörkret.
KIIIIIILLFRÖÖÖÖÖÖKEEEEEEEEN!!!!!!!
Jag vänder mig om och ser två förstaklassare som jag känner från gemensamma raster och julpyssel och liknande. De slänger sig om mig i en gruppkram.
”Vad fint hår du har idag förresten!” konstaterar den ena när vi släppt taget. Den andra instämmer. Först skaver det lite. Hur förhåller man sig professionellt till komplimanger om ens hår liksom. I nästa andetag inser jag att sjuåringar inte bryr sig så mycket om professionalitet, vilket är till deras eviga ära. Så. Jag tackar artigt och vårt samtal fortsätter. Sju minuter har fått sedan jullovet formellt tog slut men det känns rätt avlägset redan. Det är rätt gött med jobb ändå.
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterande som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera