En kollega är sjuk och jag har fått hennes lektion. Engelska. Eleverna håller på med ett projekt som de snart ska vara klara med. Min uppgift kretsar kring att påminna dem efter lovet, vägleda de som behöver knuff och feedbacka de som börjat träna.
Efter en stund kommer jag till en elev som jag jobbat med i olika konstellationer i drygt fem år. Hen är snart redo att börja träna.
Jag: Hur går det? Har du koll på läget? Vad är nästa lever i kvalitet här?
Hen: Jag vet inte. Tror att den kanske inte har någon. Vet du Killfröken, jag älskar mitt arbete med den här presentationen.
Jag: Euhm, ja. Om det är så du känner så är det alltså dags att träna då…
Fattar ni eller? När var det sist du älskade ditt arbete med något? Man har ju tur om man får känna så om sin insats någon gång. Jag tror att det ska bli mitt mål för arbetsåret 2016: att älska mitt arbete med åtminstone en grej jag gör. Är det för mycket begärt?
Jag har bestämt mig för att hoppa på utmaningen #Blogg100 som handlar om att skriva ett inlägg per dag i hundra dagar. Jag hoppas att det ska inspirera mig att ägna mer tid åt skrivandet och reflekterande som omfattar den här bloggen. Därav den lilla siffran i början på inlägget.
Kommentera