Lunchrast och jag är på skolgården tillsammans med ett par elever. En annan elev kommer framspringande och ger mig sin mössa och springer därifrån innan jag hinner ta hänsyn till vad som händer. Å ena sidan vet jag att mitt professionella arv påbjuder att jag kallar tillbaka eleven och uppmanar hen att sätta på sig mössan. (Vuxna i generationer har gjort så kanske främst för att de själva sett vuxna göra så när de var barn?) Å andra sidan är det sol och tidig vårvärme och det här är en elev som verkar mer än tillräckligt påklädd som det är. Jag hinner inte fundera längre innan en till elev springer förbi och ger mig sin mössa. Ytterligare en. Den här gången kastas mössan i min generella riktning. Samtidigt som jag fångar den ett halvt ögonblick innan den landar i en lerpöl hinner jag kasta ur mig en fråga.
Jag: Vad händer egentligen!?
Eleven: Det är för varmt!
Jag: …
Eleven (som minns vad vuxna brukar säga): Nej, jag menar… du är jultomten och du får ge oss dem i julklapp. Men inte förrän på julafton, okej? Okej?
Jag (ser min chans): Okej!
Fem minuter senare söker jag upp dem, kör en hel jultomterutin och delar ut tre klappar till tre snälla barn. De jublar och tar på sig sina ’nya, fina’ mössor. I alla fall ett tag.
Kommentera