Första dagen efter jullovet. Det är så klart mycket samtal om sagda lov och ärligt talat har jag inte så stora problem med det. Så länge man ställer öppna frågor och inte trissar upp pressen att alla ska ha gjort elva miljoner roliga och dyra grejer så är det vad det är. Men så närmar sig min femte och för dagen sista lektion. I skarven precis innan frågar en elev på vägen in något som öppnar mina ögon.
Elev (10 år gammal): När är det lunch?
Jag: Men du kompis, klockan är två. Vi åt lunch för två timmar sedan. Det här är dagens sista lektion,
Eleven: Meh! Är det verkligen dagens sista?
Jag: Japp, sedan är klockan tre och då slutar ju ni.
Eleven: Dåligt! Här har man väntat flera veckor och så är det bara över på ingen stund alls.
Jag: Det fina är att du ju har skola imorgon också, eller hur?
Eleven: Just det!
Ibland blir jag både förundrad och undrande kring vad som händer i deras små huvuden. Det verkar vara en annan värld.
Kommentera