Så, för att sätta saker i en kontext så kanske jag ska börja med att beskriva min nuvarande kontext.
Hösten 2019 bytte jag till en ny skola för första gången sedan jag blev färdigutbildad lärare. Det var ett stort steg på flera sätt. Bland annat fick jag chans att arbeta med äldre elever, sexor och sjuor.
Sommaren 2020 bytte jag uppdrag inom skolan i samband med att vi startade skolans andra mellanstadiearbetslag. Så jag, en handfull nya kollegor och 105 nyblivna fjärdeklassare blev ett gäng. Det var ett långt pärlband av saker att få på plats under tiden som vi började. Och helt ärligt är det lite svårt att skriva om min arbetsplats fast att jag aldrig har varit öppen med min identitet eller var jag arbetar i den här bloggen, för det är ute ändå och jag arbetar på ett ställe som många utifrån har haft väldigt bestämda åsikter om baserat på medial rapportering snarare än fakta. Det är vad det är. Med det sagt så är jag ändå helt säker på att starten av det här läsåret har varit minst lika strukturerad hos oss som på andra skolor, om inte mer så. Jag har ändå jobbat med det här i mer än ett årtionde och har sett en och annan skolstart. Det jag kan se som skillnad är att jag aldrig har arbetat i ett så här nära samarbetande team av kollegor. Vi delar samma lilla kontor, har nästan all vår tid tillsammans och delar samma passionerade inställning för våra elever och deras lärande. Vi börjar varje arbetsdag ihop, tar en kaffe tillsammans efter dagens sista lektioner och hjälper varandra med allt som kommer upp däremellan. Och jag tror att våra elever ser det. Därför har vi kommit undan med att sätta en organisation utan fasta grupper, ett schema som kan variera från dag till dag utan att eleverna tappar bort sig och utan att ens ha fasta mentorer för respektive mentorsgrupp.
En bra bit in på läsåret känns det som att det alltid har varit vi och något av det roligaste som finns är att påminna eleverna att vi inte kände varandra för ett år sedan. Det får dem att stanna till i deras fotspår varje gång. Själv är jag på en plats där jag måste påminna mig att de är fjärdeklassare och fortfarande ändå ganska unga, för varje dag imponerar de på mig med sin empati, klokskap och förmåga att se saker klarsynt.
Kommentera