Jag har funderat de senaste dagarna på hur jag kan förmå fler elever att ta en större, mer aktiv och mer konstruktiv roll i sitt lärande. Konstruktiv som i att de är med och skapar den på ett positivt sätt. Den tanken började med ett samtal jag hade i fredags.

Fredag 8.25, fem minuter innan första lektionen ska börja.
Elev: NEEEEEJJJJJ! FASEN!
Jag: Hu!?
Elev: Jag missade att vi skulle göra läxan imorse!
Jag blir påmind att vi brukar sitta en stund på fredagsmorgonen varje vecka för att göra läxan. Jag brukar vara på kontoret och hon brukar komma och hämta mig strax efter åtta när hon kommer till skolan. Och så lägger vi typ tjugo minuter ihop på att lösa den och så får hon börja skoldagen med känslan av att lämna in en färdig läxa, utan bråk och tjafs hemma som faktiskt inte är värt det om man ser till elevers självkänsla inför sitt lärande som en del av lärandet i sig.

Jag: Det är lugnt, jag hade lite andra grejer att jobba med. Kan vi hitta en annan lösning för att du ska kunna göra läxan innan onsdag när den ska in?
Eleven: Vad bra! Jag kan komma imorgon lite tidigare?
Jag: Imorgon är lördag. Då behöver du inte göra någon läxa extra tidigt på morgonen.
Eleven skrattar.
Eleven: Kan vi göra det på tisdag morgon kanske? Eller så kan jag stanna kvar en stund efter skolan på tisdag och så kan vi göra den då om du hinner? Och så kan jag börja med den själv innan så att du bara behöver hjälpa mig med de svåra talen.
Jag: Vi siktar på tisdag morgon och funkar inte det kan du få göra den på mattelektionen eller efter skolan på tisdag.
Eleven (funderar): Okej, det låter bra. Men om jag ska göra den på lektionen måste jag bli klar med de andra uppgifterna först.
Jag: Okej, det låter bra.

Så är vi överens. Och det jag lämnas med är en tanke på vad det betyder för elever att äga sitt lärande. Hur många andra bitar som löser sig då.

Kommentera