Det är vanligt att se tyckare som ogillar skolans arbete med IT. (Antingen för att det är för litet, för mycket, för okritiskt eller för ogenomtänkt.) Ofta brukar de ställa frågan: Är lärare teknikfientliga? På senare tid har jag och mina kollegor haft anledning att diskuterar hur vi använder teknik som pedagogiska redskap. Ju mer vi diskuterar desto klarare framstår det för mig: Lärarkåren är inte teknikfientliga utan snarare framtidsfientliga.
Det är inte det att vi misslyckas med att få in teknik – i bemärkelsen datorer, projektorer, interaktiva skrivtavlor, etc – i undervisningen. Kanske var det sant för fem eller tio år sedan, men mycket har hänt. Däremot saknar många lärare förmågan att se vilken betydelse samma tekniska verktyg kommer att ha i en framtida vardag. (Resultatet blir svindyr ”pedagogisk” mjukvara vars enda förtjänst är att ”traggla” multiplikationstabeller.)
Med andra ord får vi in tekniken, men inte de viktiga samtalen om hur den kan användas.
Jag kan ibland önska att vi såg på teknik som lösningen på världens alla problem. Inte för att maskinerna i sig är fenomenala utan för att våra elever trots allt ska växa upp till att bli de geniala robot-ingenjörerna som utvecklar och driver dem.
Kommentera